appropå att vi ska se film nu, igår var jag och martin på mallen efter skolan, efter att vi varit där och lämnat in några superviktiga papper och ätit varsin pb&jmacka (verkar vara ett återkommande tema på bloggen hmmm) i alla fall, när vi var där så gick vi till en filmaffär för att vi tänkte köpa en film att titta på samma kväll (duh? varför skulle vi annars vara där liksom).
för att göra en, vad som verkar bli hur lång historia som helst, kort. snåla, eller prismedvetna beroende på hur man ser det (pluspoäng från mamma tack!), som vi var märkte vi snabbt att om vi köpte den kinesiska versionen av filmen kostade denna endast en tredjedel av ursprungspriset. klappat och klart, saken var biff och vi plockade på oss sex eller sju filmer av varierade prisklass, allt från de prisvärda 25-kronorskapen till de lite dyrare och exklusivare 49-kronorsfilmerna. vi studsade fram till kassan och triumferande, nästan lite överlägsna uttryck prydde våra bleka nunor. vi skrattade till lite sådär lagom nedlåtande när kassörskan meddelade priset och himlade med ögonen åt varandra när vi lämnade över vad vi tyckte var en obetydlig stuntsumma.
när vi kom hem och hade gosat ner oss i vår nybäddade säng i vår luxuösa lägenhet (ni märket hur jag börjar bre på lite och nästan spåra ut och tappa fokus, it's a fine line) och tryckt in filmen i datorn visade det sig att vi inte hade köpt några dvder, nej vi hade köpt vcder. wtf tänker ni nog, eller ni som förstår vad förkortningen betyder tänker det, den äldre generationen tänker nog vad sjutton eller sjuttsingen eller något annat barntillåtet. en vcd eller en videocompactsdisc som det så fint heter är en cd med bild. vad detta rent tekniskt betyder har jag ingen som helst aning om men vad det i praktiken betyder vet jag. i princip helt omöjlig att spela upp och den absolut sämsta bildkvaliteten någonsin! det känns ungefär som att låna en gravt synskadad persons glasögon och försöka titta på film.
plötsligt byttes denna känsla av triumf och storhet som fyllt oss ut mot en känsla av nedstämdhet. vi kände oss nästan lurade. vi kanske skrattar bäst, men kineserna skattar alltid sist.
Stackare,
SvaraRaderaJag som mycket riktigt var jätestolt till att börja med sitter nu och gråter nästan lika mycket som när jag under cirka tre minuter (längre stod jag inte ut!) kollade på den där länken om hemvändande soldater som du tipsade om! Inte bra, inte bra alls......... Kanske det blir bättre med tre d glasögonen eller ska jag skicka med några riktigt snygga från Tiger? Om Martin läser mandarin så kanske ni inte behöver se bilden. Eller strunta i att se på filmerna helt enkelt. Hur som helst, det var ju en klar missräkning förstår jag. .
I övrigt har jag fixat undan lite på ditt rum, fast jag begriper inte hur du gör med överkasten. De är för långa och för smala liksom. Kan du meddela instruktioner, tack.
I dag viner höststormen och jag drar mig för att gå ut med Hanna. Som tur är gillar hon inte heller storm så det blir nog en kortis. Man får vara glad för att det inte regnar......Solen lyser faktiskt ser jag nu, så det kanske inte är så tokigt i alla fall med en liten promenad.
Ni får ursäkta Andrea om hon inte gör något inlägg i dag, hon jobbar från halv sju till sju! på sjukhuset. Ganska tröttande men inkomstbringande.
I kväll ska vi kolla på fotboll. Sverige möter San Marino i en jättespännande match. San Marino lär inte ha vunnit någon match under alla år. Skönt att inte behöva vara så nervös.
Ha det så gott!
Kram till er båda från Anna
(som eventuellt ska försöka komma ihåg hur man gör för att inte vara anonym, tänk att de kan vara så svårt............)