onsdag 29 september 2010
tisdag 28 september 2010
nu är vi tillbaka från teuppskattnings sessionen eller the tea appreciation session som det tursamt nog heter på engelska. det var jag och martin, elisabeth från slovakien, miss helen såklart och vår tea master catherine. först fick vi vara med om den kinesiska te ritualen och sen japanska. sen åt vi lite kakor och slutligen fick vi väva lite på en vävstol. martin avböjde den senare vänligt men bestämt. nu sitter vi hemma på vår kammare, martin gör ett engelskprov som jag egenhändigt satt ihop till honom tidigare idag. när han är klar med det ska vi äta små speciella kinesiska kakor, det vill säga vanliga kokostoppar, vi fick av miss helen och dricka lite grönt jasminte, det är ett mycket trevligt te. men jag tror att vi hoppar över alla kinesiska moment och gör det hela på det svenska hederliga sättet, koka upp vatten i en vattenkokare, häll över tepåsen, ta ut påsen efter tvåtre minuter. tadaa, klart. fast vi fick jättefint te från tehuset, det är en liten boll som vecklar ut sig till en blomma i vattnet. finns i sverige också för den som är sugen. vi köpte te i vår lilla mataffär igår, iron buddha hette det. superbra kineste, jättespännande och allt trodde vi. smakade torkat gräs. nu vet vi att vi ska dricka oooulaaang, ooou betyder svart och laaaang betyder drake. tebladen ser nämligen ut som små svarta drakar när de torkat. eller så ser de ut mest som te i allmänhet, tyckte mitt otränade svenska öga. vi har också lärt oss att när man dricker sitt gröna japanska te, som görs på pulver eftersom man finmalt tebladen, ska man ha cirka tvåtre gram pulver. inte tvåtre matskedar som martin och jag haft när vi blandat på sushi go och andra shushiställen. inte konstigt att vi rynkat på näsan och undrat hur någon överhuvudtaget kan tycka att det är gott.
om vi har tid ikväll så ska vi avsluta vår hemliga projekt så vi kan visa det här på bloggen. förra gången var vi nämligen tvungna att avbryta i halvtid för att det var för mycket pensionärer överallt. nu har vi gjort om vår game plan och och schemalagt andra halvlek till efter mörkrets inbrott. nu blev ni allt nyfikna va?
vad händer annars hmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm... igår var vi på bio och såg wall street money never sleeps. martins val. i förrgår såg vi the princess and the frog. mitt val. i biosalongen är det minusgrader. note to self; ta med sovsäck alternativt en elektrisk filt nästa gång.
vi har gjort stora förändringar här i hong kong förresten! nu har vi gått över från hallonsylt till blåbärssylt på våra jordnötssmösmackor. det satt långt in, men ibland så måste man välkomna förändring. paradigmskiften händer vare sig man vill eller inte och det är bara att anpassa sig. jag ska inte ljuga för er mina vänner, det har varit svårt. vi har alla velat kasta syltburken i golvet och lägga oss och gråta i fosterställning men det gäller att bita ihop i sådana situationer och ta det som en man.
nu ska jag rätta martins prov.
PEACE
KÄRLEK
KLARA
om vi har tid ikväll så ska vi avsluta vår hemliga projekt så vi kan visa det här på bloggen. förra gången var vi nämligen tvungna att avbryta i halvtid för att det var för mycket pensionärer överallt. nu har vi gjort om vår game plan och och schemalagt andra halvlek till efter mörkrets inbrott. nu blev ni allt nyfikna va?
vad händer annars hmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm... igår var vi på bio och såg wall street money never sleeps. martins val. i förrgår såg vi the princess and the frog. mitt val. i biosalongen är det minusgrader. note to self; ta med sovsäck alternativt en elektrisk filt nästa gång.
vi har gjort stora förändringar här i hong kong förresten! nu har vi gått över från hallonsylt till blåbärssylt på våra jordnötssmösmackor. det satt långt in, men ibland så måste man välkomna förändring. paradigmskiften händer vare sig man vill eller inte och det är bara att anpassa sig. jag ska inte ljuga för er mina vänner, det har varit svårt. vi har alla velat kasta syltburken i golvet och lägga oss och gråta i fosterställning men det gäller att bita ihop i sådana situationer och ta det som en man.
nu ska jag rätta martins prov.
PEACE
KÄRLEK
KLARA
TJING TJONG KINES DET VAR DU SOM... NEJ KLARA, INTE FÖR BARNEN
förlåt att vi varit dåligt på uppdatering under helgen men vi har haft o t r o l i g t mycket att stå i. vi har nämligen köpt en gaffel! för er som tycker att min glädje är omotiverad så ber jag er bläddra ner till den näst senaste bildkavalkaden och titta på den sista bilden. lyckan är obeskrivlig, jag darrar när jag sitter här framför datorn. martin har precis invigt den och han sa att pasta pesto aldrig, och då menade han verkligen aldrig, smakat så gott. gaffeln har givetvis fått en hedersplats här i skrymslet, det var nästan lite pinsamt att ta med den hem till vår enkla boning, det kändes liksom som om gaffeln var värd så mycket mer. de första nätterna sov den givetvis i sängen mellan martin och mig för att vänja sig vid sin nya familj. jag ville nästan köpa ett vitrinskåp med inbyggd belysning där den kunde ligga och stråla i all sin prakt men jag besinnade mig så småningom eftersom den enda platsen var varit tillräckligt stor för detta åbäke var i duschen...
idag har jag haft en produktiv dag. jag har diskat och bäddat och lagat mat. bara det måste vara typ 100 vuxenpoäng. oh! och igår köpte jag en tvättbalja så vi får nog plussa på ytterligare 50 poäng där va!? införskaffandet av tvättbaljan motiverades av att vi lämnat in tvätt för etthundrafemtio riksdaler till kinestanten här i huset och fick tillbaka den otvättad. jag vet inte om hon trodde att hon fick betalt för att förvara vår smutstvätt i ett dygn eller var kommunikationen brast men nu tar jag det säkra före det osäkra och tvättar min egen tvätt. nu kommer skrymslet lika sovjet ännu mer med rader av tvätt kors och tvärs överallt. men det är smällar man får ta om man vill vara hel och ren. plus att det börjar bli rätt ohållbart att köpa ett trepack trosor på H&M var tredje dag...
nu ska vi iväg och dricka te på ett kinesiskt tehus. en dam som heter helen jobbar på martins skola och hon har organiserat denna utflykt. hal som min käre man är så lyckades han snika in mig. whoa field trip!
för övrigt så kommer familjen rading-ploman, det vill säga min kära moder och fader samt min ohängda syster, och besöker oss nu på fredag. jag tänkte att jag för en gångs skull skulle bete mig som den goda dotter jag faktiskt är och möta dem på flygplatsen men när jag fick reda på att de landade 07.20 så la jag den planen på hyllan. jag har inkvarterat dem på det exklusiva hotellet dorsett som ligger på ett praktiskt krypavstånd från skrymslet. jag såg även till att de fick två dubbelrum så att det blev en sängplats över till mig om jag skulle få för mig att vila min trötta rygg en kvart eller så.
nej nu ska jag låtsas att vi har en fungerande spegel i vårt badrum (badrum, HA! badvrå är ett bättre ord) och föröka göra mig lite presentabel. by the way, tack pappa för att jag fått ditt krulliga hår. det är perfekt när luftfuktigheten ligger på 99 % varje dag. jag ser inte alls ut som om jag skaffat affro och försökt borsta håret i motvind på samma gång.
PEACE
KÄRLEK
KLARA
idag har jag haft en produktiv dag. jag har diskat och bäddat och lagat mat. bara det måste vara typ 100 vuxenpoäng. oh! och igår köpte jag en tvättbalja så vi får nog plussa på ytterligare 50 poäng där va!? införskaffandet av tvättbaljan motiverades av att vi lämnat in tvätt för etthundrafemtio riksdaler till kinestanten här i huset och fick tillbaka den otvättad. jag vet inte om hon trodde att hon fick betalt för att förvara vår smutstvätt i ett dygn eller var kommunikationen brast men nu tar jag det säkra före det osäkra och tvättar min egen tvätt. nu kommer skrymslet lika sovjet ännu mer med rader av tvätt kors och tvärs överallt. men det är smällar man får ta om man vill vara hel och ren. plus att det börjar bli rätt ohållbart att köpa ett trepack trosor på H&M var tredje dag...
nu ska vi iväg och dricka te på ett kinesiskt tehus. en dam som heter helen jobbar på martins skola och hon har organiserat denna utflykt. hal som min käre man är så lyckades han snika in mig. whoa field trip!
för övrigt så kommer familjen rading-ploman, det vill säga min kära moder och fader samt min ohängda syster, och besöker oss nu på fredag. jag tänkte att jag för en gångs skull skulle bete mig som den goda dotter jag faktiskt är och möta dem på flygplatsen men när jag fick reda på att de landade 07.20 så la jag den planen på hyllan. jag har inkvarterat dem på det exklusiva hotellet dorsett som ligger på ett praktiskt krypavstånd från skrymslet. jag såg även till att de fick två dubbelrum så att det blev en sängplats över till mig om jag skulle få för mig att vila min trötta rygg en kvart eller så.
nej nu ska jag låtsas att vi har en fungerande spegel i vårt badrum (badrum, HA! badvrå är ett bättre ord) och föröka göra mig lite presentabel. by the way, tack pappa för att jag fått ditt krulliga hår. det är perfekt när luftfuktigheten ligger på 99 % varje dag. jag ser inte alls ut som om jag skaffat affro och försökt borsta håret i motvind på samma gång.
PEACE
KÄRLEK
KLARA
fredag 24 september 2010
SKRÄCKEN
Efter en dag i skolan möts jag av skräcken utanför vår hiss. Ni förstår, efter att ha gått i 10 minuter i över 30 graders värme med över 95% luftfuktighet, fått ett 20-tal kinesiska axlar i mina armbågar, paraplyn i ansiktet, tvingats gå bakom 7 kineser på rad som går 5 gånger så långsamt, fått vatten på mig från alla luftkonditioneringsapparater som sitter utanför husen, så är jag en väldigt enkel människa. Jag vill in så snabbt som möjligt i den semi-konditionerade hissen och snabbare än blixten komma in i vårt skrymsle där Klara maxar ACn så vi inte har en grad över 15.
När jag skriver det här slår det mig att det kommer bli svårsålt här hemma på Ankarevägen 10 att få oss att delta i No Air-Con night for the environment, eller om det var hour.
Nåja, tillbaka till skräcken. Det var nämligen en folksamling utanför hissen som skyfflade in en massa stolar till höger och vänster. Snabbt insåg jag att det skulle ta alldeles för lång tid att komma till Paradiset på 15 grader och började smått fundera på alternativa lösningar.
Dock förhandlade jag till mig en gräddfil in i hissen med villkoret att jag hjälpte till att lasta av stolar på en våning. Det här beslutet visade sig senare vara ödesdigert och ledde till skräcken2.
Det visar sig att i de nedre våningarna på vår byggnad huserar ett sällskap som kallar sig för Shepherd Community Church och där finns bland annat en kyrka och en kristen skola.
Nu kanske ni undrar varför det är skräcken och till en början kände jag mig lugn över det hela, jag tyckte nästan att det var lite trevligt med en skola och annat i byggnaden.
Men snabbt så började jag undra vad Shepherd är för någon slags kristen organisation. Mina tankar vandrade allt närmre ordet sekt och efter att ha känt på det ett tag bestämde jag mig för att det här myket väl kan vara en sekt.
Så skolan som kändes lite trevlig till en början kändes helt plötsligt hemsk. Jag är rätt säker på att endast kristna förklaringar på världen godtas där och gärna den lite strängare varianten. Människorna i sekten tvingas underkasta sig Gud och får inte leva efter sin fria vilja. Olikhet accepteras inte och vid uppvisande av sådant beteende utdelas hårda reprimander. Kort sagt är likheterna med sekten och Sverigedemokraterna rätt stor. Nej, nu var jag kanske elak mot sekten.
Så nu återstår ju frågan, är det sekten som äger vår byggnad? Sponsrar vi sekten med vår skyhöga hyra? Är vi isåfall automatiskt medlemmar av sekten och vilka fördelar kan vi få av det?
Som ni förstår är frågorna många men svaren få i det här stadiet.
torsdag 23 september 2010
EN FUL FISK
jag och martin sprag iväg till mcdonalds på en liten kvällsvisit nu precis efter det senaste inlägget. jag provade en ny spännade fiskrätt som jag redan har glömt bort vad det heter. japansk sesammajonäs skulle den innehålla. martin played it safe och tog en big tasy (meny, själv tog jag a la carte. detta eftersom vårt dagliga träningspass, vi köpte faktiskt varsitt hopprep igår, avbröts redan innan det börjat) sjävlklart tog vi också vars sex chicken mcnuggets som vanligt.
FISK + APENSINJOS = INTE DEN BÄSTA IDÉEN SINCE SLICED BREAD
i alla fall, vad jag skulle komma till var att jag som vanligt var på vippen att beställa en apensinjos från minute maid, coca colas eget märke. men idag bet jag mig i tungan och pressade istället fram "and a small coke zero, please". anledningen till detta ska jag berätta nu: för några dagar sedan traskade jag och martin som vanligt till närmaste seven eleven för att fylla på frukostförrådet. den sedvanliga limpan rostebröd inhandlades men av någon outgrundlig anledning hade vi båda råkat ta på oss spenderbyxorna och vi tänkte därför festa till det med ett paket jos. efter noggranna prisjämföringar och hemliga överlägganden kom vi fram till att en flaska apelsinjos från minute maid var det bästa valet. vi betalade och började traska hemåt när vi såg en folksamling på fotbollsplanen som ligger mitt emot vårt hus. vi skyndade dit och såg till vår förtjusning att det fanns en liten scen längst bort på den bortre långsidan. på denna scen stod några kineser och dansade lite käckt med färgglada band. vi slog oss ner i skuggan på läktaren och betraktade skådespelet. jag tog några välbehövda djupa klunkar jos från vår medhavda flaska och tyckte plötsligt att livet i hong kong inte var så tokigt när allt kom omkring. efter uppträdandet gick vi vidare hem, lite gladare och mer tillfeds än då vi lämnade lägenheten.
väl hemma tillredde vi våra PB&J-mackor i vanlig ordning och satte oss ner vid vårt lilla bord för att avnjuta vår frukost. vi drack båda girigt upp apelsinjosen och när den sista droppen lämnat flaskan satte vi oss belåtet tillbaka och tittade ut över vår sovjetiska innergård. det hade varit en riktig brakfrukost och vi vad glada över att vi spenderat några kronor extra och fått riktig apensinjos till våra mackor, istället för lite ljummet vatten vilket var det som brukade serveras. av gammal vana greppade jag flaskan för att kolla hur mycket apelsiner josen faktiskt innehöll, någon som jag senare kom att önska att jag gjort redan i affären. längst nere i kursiv stil läser jag nämligen "contains fish product". CONTAINS FISH PRODUCT!?!?! VI HAR ALLTSÅ BÄLJAT I OSS APENSINJOS INNEHÅLLANDES FISK!! hua, jag ryser fortfarande när jag tänker på det. apelsinjos till fisk kanske jag kan sträcka mig till att förtära, men apelsinjos med fisk vägrar jag bestämt.
hur i helvete, pardon my french, kan man ha fisk i jos? det är inte logiskt någonstans. sitter de på hängbroar och rensar fisk över stora kar med jos? har de stora akvarier med fisk och jos i? låter de fiskarna ta små välbehövda kurbad i jos? begraver de döda fiskar i jos? HUR KOMMER FISKEN I JOSEN?
så mycket vet jag i alla fall, fisk är inte någon smakförhöjare i apelsinjos.
PEACE
KÄRLEK
KLARA
ps. jag har löst bokproblemet, tillfälligt i alla fall. jag har nämligen tvingat martin att låna böcker ur "lilla huset"-serien på run run shaw-bibblan. igår fick jag lilla huset på prärien, som jag redan läst ut så imorgon ska jag skicka dit martin för att låna fler. det är tur att de har självbetjäningsdiskar för det hade varit smått pinsamt för martin att lämna fram 67 stycken superseriösa komplicerade finansböcker och "lilla huset vid plommanån" till en sur bibliotekarie. he he, man kanske ska göra detta till en business och bara tvinga honom låna chick-lit, harlequinromaner och "lilla huset"-böcker? all the evil in the world is nothing compared to me. nej förlåt, jag bara skojade älskling! ds.
FISK + APENSINJOS = INTE DEN BÄSTA IDÉEN SINCE SLICED BREADLITER BILDER SÅHÄR PÅ KVÄLLSKVISTEN
 |
| RAMEN, nudlar och lite smått och gott i buljonsoppa. här med olika grönsaker och svamp. SUPERGOTT! |
 |
| martin äter sweet corn och kyckling ramen. man äter både med pinar och en stor grund slev. |
 |
| japanska dumplings. MUMMA! |
 |
| världens kanske godaste cookie på BLT. |
 |
| sugen på vindruvor? kostar bara 588 dollar (typ 500 svenska) för några ynka hekto. eller kanske två päron för 388 dollar. det är dyrt att vara nyttig. |
 |
| sugen på att hälsa på men tycker att det är onödigt dyrt att betala för hela hotellnätter? då kanske virginia hourly hotel är ett alternativ, 78 spänn för en timme. mer behövs ju inte för en powernap. "hope you don´t mind living next to people who work with thier bodies" PEACE KÄRLEK KLARA |
HOLLA!
martin och jag har precis kommit hem från ett hemligt uppdrag. vi började med en snabb kopp te på bridal tea horsu och sedan bar det av ut i hong kongs nattliv. flera timmar har vi rekat inför morgondagens strapatser. nu sitter vi hemma på vår kammare och koordinerar våra outfits, packar diverse förnödenheter och viktig utrustning. oroa er inte, vi tänker ta med kameran och dokumentera vårt vilda äventyr.
PEACE
KÄRLEK
KLARA
PEACE
KÄRLEK
KLARA
onsdag 22 september 2010
HÅNG KÅNG 2.0
igår kväll låg jag och plöjde igenom våra två guideböcker från pärm till pärm. inte så mycket för att det intresserade mig närmvärt som för att mitt enda andra alternativ var "the big short". som seriöst handlar om hur man kan shorta mortage bonds i usa. tror jag. behöver jag påpeka att det är martins bok? nej jag tänkte väl det. i alla fall när jag var på sista sidan i den sista boken stod det en liten notis om att man kunde dricka kranvattnet i hong kong.
detta hade inte påverkat mig om det inte hade varit för att jag, som den ex-kenyan jag är, lärt mig att det inte är smart att gambla och dricka kranvattnet när man är tveksam på dess kvalitet. det är lite som att spela rysk roulette fast med kulor i alla fack revolvern. så en dag när martin hade tagit med sig nycklarna till lägenheten och porten till skolan och jag försmäktade i skrymslet så kokade jag upp vatten, väntade på att det skulle svalna, hällde upp det i glas och satte i dem i kylen och väntade på att vattnet skulle bli kallt, eller i alla fall ljummet. en procedur som tog si så där 6 timmar totalt. än en gång så känns det som att hong kong skrattar mig rakt upp i ansiktet.
kranvattnet smakar i och för sig mer klor än badvattnet på högevallsbadet så vi kommer nog fortsätta med våra charmiga femlitersdunkar.
just nu är klockan 17.27, martin ska till skolan om en halvtimme och jag tänkte åka till harbour city och leka civiliserad. alltid lika trevligt.
PEACE
KÄRLEK
KLARA
detta hade inte påverkat mig om det inte hade varit för att jag, som den ex-kenyan jag är, lärt mig att det inte är smart att gambla och dricka kranvattnet när man är tveksam på dess kvalitet. det är lite som att spela rysk roulette fast med kulor i alla fack revolvern. så en dag när martin hade tagit med sig nycklarna till lägenheten och porten till skolan och jag försmäktade i skrymslet så kokade jag upp vatten, väntade på att det skulle svalna, hällde upp det i glas och satte i dem i kylen och väntade på att vattnet skulle bli kallt, eller i alla fall ljummet. en procedur som tog si så där 6 timmar totalt. än en gång så känns det som att hong kong skrattar mig rakt upp i ansiktet.
kranvattnet smakar i och för sig mer klor än badvattnet på högevallsbadet så vi kommer nog fortsätta med våra charmiga femlitersdunkar.
just nu är klockan 17.27, martin ska till skolan om en halvtimme och jag tänkte åka till harbour city och leka civiliserad. alltid lika trevligt.
PEACE
KÄRLEK
KLARA
måndag 20 september 2010
Bilder
 |
| Börjar med att lägga upp en bild på en kartongsamlare. Den här tanten gör det i lite större skala än vanligt. Normalt fraktas kartongerna runt på två hjul och är kanske en tiondel så många. Med tanke på att hon vågar gå över mitt i gatan är hennes sikte förmodligen inställt på en vit kartong. Notera den vita kartongen i mitten av högen, precis som tidigare förklarat. |
 |
| Den här restaurangen går vi förbi varje dag på väg till tunnelbanan. Det hade inte varit något speciellt i sig om det inte hade varit för porträttet precis till höger om ingången som ni ser på bilden. Nedan finns en förstoring. |
 |
| Mr. Clinton gillar tydligen att hänga i vårt kvarter, och då speciellt äta på Guang Dong Barbecue. True or false? Med tanke på restaurangens utseende (se ovan) och meny lutar vi åt att tro på det senare. Faktum är att Bill Clinton fortfarande nämns rätt ofta här i Hong Kong, hans namn har nämnts på flera av mina lektioner. Alltid är det positivt och skämt om Monica Lewinsky går hem än idag. Han är deras ideal av den perfekte ledaren. |
 |
| Hello heaven, milkshake gjord på chokladglass, banan, jordnötssmör och vispgrädde. Kallas för Monkey Business. |
 |
| Det är väldigt svårt att hitta restauranger som serverar god mat. I helgen hittade vi dock äntligen en klädaffär kombinerad restaurang som serverade otroligt bra mat. |
 |
| Tråkigt nog var det västerländsk mat i all sin enkelhet. |
 |
| Vårt bord |
 |
| Klara har fallit för Hello Kittynudlarna |
 |
| Lite konstig bild att ta med kan tyckas. Vi vill bara visa att vi endast har en normal gaffel i vårt skrymsle och någon stackare måste tvingas äta med den lilla plastgaffeln. På frågan om vi har tänkt köpa en ny blir det ett nej, det här är ett litet trevligt vardagshinder. |
fredag 17 september 2010
00.23
oj oj oj, idag har jag varit en flitig paparazzi och dokumenterat allt från mat till dryck och eeh mera mat. rapport avlägges imorgon 0800. eller när jag vaknar.
PUSS
GODNATT
KLARA
jag tänkte skriva något som martin sa som var jätteroligt, men det klarade inte den stränga censurkontrollen som råder på bloggen. vi lever ju faktiskt nästan i kina. det roliga är att det är martin som själv genomför kontrollen och han censurerade alltså sig själv. det är bara en inbiten kinafantast som skulle göra något sådant. säkert för att plocka pluspoäng från mao. (jag vet att han är död men ändå.)
KLART
SLUT
PUSS
GODNATT
KLARA
jag tänkte skriva något som martin sa som var jätteroligt, men det klarade inte den stränga censurkontrollen som råder på bloggen. vi lever ju faktiskt nästan i kina. det roliga är att det är martin som själv genomför kontrollen och han censurerade alltså sig själv. det är bara en inbiten kinafantast som skulle göra något sådant. säkert för att plocka pluspoäng från mao. (jag vet att han är död men ändå.)
KLART
SLUT
LYCKA
jag. är. så. lycklig.
igår efter middagen (pizza hut oh yes, martin tog en lagre (!) hawaiian surprise och jag tog pasta med chilli (min mun brann seriöst upp och jag frågade artigt martin om jag fick flambera hans mat OBS! inside joke mellan ap och mig) ) så tog jag och martin en välbehövd promenad ut i hong kongs myller.
vi hade satt upp ett mål för kvällen och hörde oss för bland hong kongs undre kretsar. till slut hamnade vi på en skabbig bakgata och längst inne i en skum butik fylld med massa amuletter och torkade saker och små kinesiska gummor visade en gammal rynkig kines oss ett hemligt bakre rum och där längst inne på på en dammig hylla bland hajtänder, jadefigurer och uppstoppade djur fanns... tadaa, ett hårspray! (eller så fanns det i en helt vanlig bon jour-affär som tillhör hong kongs topp tre största kedjor, jag börjar bli lite förvirrad här på andra sidan jorden)
i alla fall så kan jag inte skriva mer om det nu. tangenterna är alldeles suddiga, mina ögon är fyllda av glädjetårar.
there is a God after all.
nu blir det tsim sha tsiu. (som en äkta hong kong-bo kan jag meddela att det uttalas chim sa choy och att kowloon uttalas kaulåån, och det det sägs väldigt snabbt och aggressivt med kinesisk uttal och medföljande stirrande blick. mycket viktigt. så nu vet ni det så att ni inte gör bort er katastrofalt när ni kommer) vi ska äta på en super trevlig restaurang/affär som vi hittade när vi var på beatniks. vi tror att de till och med kan servera god mat. men nu ska vi inte hoppas för mycket, detta är trots allt hong kong. tyvärr hittade vi restaurangen efter att vi ätit sushi på sushi go så vi tänkte att vi skulle gå en runda och komma tillbaka för vi ville liksom inte slösa på denna little piece of heaven utan att ha jobbat upp en ordentlig aptit först. när vi kom tillbaka så hade de stängt. jag älskar hong kong. nej.
men nu ger vi det ett nytt försök. sen ska jag försöka tjata till mig en monkey business också om allt går enligt planerna. welcome to the good life.
PEACE
KÄRLEK
KLARA
ps. stay tuned for some fun facts about hong kong. men herre gud vad jag kan låta käck. nu ska jag väcka martin. hejdå.
igår efter middagen (pizza hut oh yes, martin tog en lagre (!) hawaiian surprise och jag tog pasta med chilli (min mun brann seriöst upp och jag frågade artigt martin om jag fick flambera hans mat OBS! inside joke mellan ap och mig) ) så tog jag och martin en välbehövd promenad ut i hong kongs myller.
vi hade satt upp ett mål för kvällen och hörde oss för bland hong kongs undre kretsar. till slut hamnade vi på en skabbig bakgata och längst inne i en skum butik fylld med massa amuletter och torkade saker och små kinesiska gummor visade en gammal rynkig kines oss ett hemligt bakre rum och där längst inne på på en dammig hylla bland hajtänder, jadefigurer och uppstoppade djur fanns... tadaa, ett hårspray! (eller så fanns det i en helt vanlig bon jour-affär som tillhör hong kongs topp tre största kedjor, jag börjar bli lite förvirrad här på andra sidan jorden)
i alla fall så kan jag inte skriva mer om det nu. tangenterna är alldeles suddiga, mina ögon är fyllda av glädjetårar.
there is a God after all.
nu blir det tsim sha tsiu. (som en äkta hong kong-bo kan jag meddela att det uttalas chim sa choy och att kowloon uttalas kaulåån, och det det sägs väldigt snabbt och aggressivt med kinesisk uttal och medföljande stirrande blick. mycket viktigt. så nu vet ni det så att ni inte gör bort er katastrofalt när ni kommer) vi ska äta på en super trevlig restaurang/affär som vi hittade när vi var på beatniks. vi tror att de till och med kan servera god mat. men nu ska vi inte hoppas för mycket, detta är trots allt hong kong. tyvärr hittade vi restaurangen efter att vi ätit sushi på sushi go så vi tänkte att vi skulle gå en runda och komma tillbaka för vi ville liksom inte slösa på denna little piece of heaven utan att ha jobbat upp en ordentlig aptit först. när vi kom tillbaka så hade de stängt. jag älskar hong kong. nej.
men nu ger vi det ett nytt försök. sen ska jag försöka tjata till mig en monkey business också om allt går enligt planerna. welcome to the good life.
PEACE
KÄRLEK
KLARA
ps. stay tuned for some fun facts about hong kong. men herre gud vad jag kan låta käck. nu ska jag väcka martin. hejdå.
torsdag 16 september 2010
Kartonger
Varje dag här i Hong Kong skymtar vi alltid någon som går runt med en säckakärra/skräpvagn modell mindre fylld med flyttkartonger. Kartongerna är fint hopvikta och omsorgsfullt har ett rep spänts fast för att hålla kvar kartongerna i skarpa kurvor.
Det här är ett fenomen som syns överallt, oftast är det Hong Kong-bor modell äldre som går runt med den här sortens accessoar.
Nu kanske ni undrar varför de här människorna gör det?
Svaret är solklart, helt enkelt för att hitta någon att kunna göra ett byte till en vit flyttkartong med.
De vita flyttkartongerna är lite tjockare, lite stabilare och mycket bättre.
De som har lyckats få tag i en har oftast fått ge upp många vanliga bruna kartonger för den åtråvärda vita och går därför runt med lite färre kartonger. Men på vilket sätt de går runt, deras rörelser är mer levande och ryggen hålles rakare än någon annan i Hong Kong. Det är roligt att se.
Nu kanske ni tror att man går runt och stoltserar med den vita längst upp i högen, men nej risken att den ska bli smutsig är för stor. Den läggs helt enkelt mitt i kartonghögen där den åtnjuter tryck ovanifrån och skydd underifrån.
Vad man sen använder den vita kartongen till, ja det är väl där min fantasi tar slut och samlarnas engelska brister.
/Martin
Det här är ett fenomen som syns överallt, oftast är det Hong Kong-bor modell äldre som går runt med den här sortens accessoar.
Nu kanske ni undrar varför de här människorna gör det?
Svaret är solklart, helt enkelt för att hitta någon att kunna göra ett byte till en vit flyttkartong med.
De vita flyttkartongerna är lite tjockare, lite stabilare och mycket bättre.
De som har lyckats få tag i en har oftast fått ge upp många vanliga bruna kartonger för den åtråvärda vita och går därför runt med lite färre kartonger. Men på vilket sätt de går runt, deras rörelser är mer levande och ryggen hålles rakare än någon annan i Hong Kong. Det är roligt att se.
Nu kanske ni tror att man går runt och stoltserar med den vita längst upp i högen, men nej risken att den ska bli smutsig är för stor. Den läggs helt enkelt mitt i kartonghögen där den åtnjuter tryck ovanifrån och skydd underifrån.
Vad man sen använder den vita kartongen till, ja det är väl där min fantasi tar slut och samlarnas engelska brister.
/Martin
onsdag 15 september 2010
jag känner att det blivit dags att utvärdera min kärleksrelation till hong kong. som i alla förhållanden, utom världens bästa dvs mitt och martins då såklart (bli inte irriterade, den kommentaren var ju given) kommer man till en punkt då men måste vara ärlig mot sig själv och ta en titt på sitt förhållande. ger man för mycket av sig själv? satsar den andra parten lika mycket i förhållandet? har relationen gått i stå? ni fattar.
och vad passar då bättre en en klassisk plus- och minuslista. vi har alla skrivit dem ett otal gånger, martin och jag skrev dem om hans kurser när han hade svårt att välja. till och med ben stiller i along came polly och ross i vänner har skrivit dem. (nu slog det mig plötsligt vilken otur jennifer aniston har som alltid utsätts för dem)
så tadaa, här kommer min högst personliga och självklart 100 % sanningsenliga lista om hång kång:
PLUS
- eftersom vårt badrum är så himla pyttelitet har jag kommit fram till att det funkar utmärkt att sitta på toalettstolen och schamponera håret. STORT plus.
- monkey business milkshaken på BLT burger. banan, jordnötssmör, chokladglass och vispgrädde. MUMMA
- fresh burger på MOS burger. (fast jag har förätit mig lite på dem med tanke på att jag tryckte i mig tre stycken igår. inget krydd. och då hade vi ändå ätit lunch på KFC innnan det.
- octopus card. no comments needed.
- i.t som kan vara, nej styrk det, ÄR världens bästa affär. soft att det finns tre stycken i min omedelbara närhet, en på langham och två på festival walk i kowloon tong. superbra mix av allt från dolce and gabbana, sonia by sonia rykiel, see by chole och mon cler till nya okända talanger och massa fräcka märken du aldrig hört talas om. har köpt världens coolaste skor där som kommer gör alla gröna av avund i sverige. jo jag tackar jag.
- att alla affärer och allt som finns typ har öppet till typ tolv på natten. soft för en stackars svensk (jag) som efter tre veckor inte lyckats få rätt på dygnet.
- att mitt hår börjar bli långt igen! kanske inte så mycket hong kongs förtjänst som min egen men ändå.
- beatniks. inga ord, måste upplevas.
- att det seriöst ligger 17 (!) stycken nike affärer på samma gata i sportkvarteren här i mong kok. bara det är tillräckligt nog för att förtjäna en plats på pluslistan. sen att de har världens bästa grejer och att jag och martin kittat upp oss något fruktansvärt från topp till tå är en annan femma. vi kommer vara sånna trendsetters på fitness 24/7 i vår att det är helt galet. varje gång vi är på lite dåligt humör går vi och provar skor. det är underbart.
- att martin är på väg hem med middag till oss, efter att han varit duktigt pojke i skolan. återigen, mest martins förtjänst, hong kong not so much.
MINUS
- att alla går så förbannat långsamt, irrar runt planlöst och alltid hamnar framför ens fötter eller går rakt in i en. aaargh det är så himla irriterande. vi bor på en gata som inte direkt är en mysig liten plats att flanera fram och tillbaka på i godan ro och tänka på livet, nej vår gata är stökig, busy och rent ut sagt ful. alltså en mellansträcka, inte ett mål. går man på gatan är det för att man är på väg någonstans. då är det väl inte för mycket begärt att man har lite fokus, att man inte vaggar över hela trottoaren och spärrar vägen för övriga fotgängare. att man inte stannar och tittar sig planlöst omkring medan man funderar på vad man ska äta till middag eller vad som är på tv ikväll. att man inte för för sig att stanna och studera himlen i hundra år. utan att man GÅR som en normal människa. ursäkta, jag blev visst lite upprörd men jag skulle kunna skriva en bok om det här. samma sak med vanlig hyfs när det gäller rulltrappor men det är ett helt annat kapitel.
- att en liten yoghurtburk kostar 68 spänn, jag vill inte ha nudlar till frukost tack!
- att det luktar gammal råtta på gatorna. skulle inte förvåna mig om det seriöst är vad som serveras i gatuköksstånden.
- att jag seriöst inte kan sova i det här landet! spelar ingen roll hur trött jag är jag somnar absolut inte tidigare än klockan sex på morgonen. och den lilla sömn jag faktiskt får har ungefär lika bra kvalitet som en stickad tröja i akryl från zara. alltså inte bra. martin däremot somnar som ett barn redan innan huvudet nuddat kudden. vilket såklart gör det hela ännu mer irriterande.
- att det inte finns hårspray någonstans. kom igen det är 2010. vi har varit på månen, fått en svart president i usa, kvinnor får rösta och homosexuella för adoptera. men hårspray i hong kong, neej så långt har vi inte kommit.
- att det är totalt omöjligt att få en taxi. seriöst omöjligt. finns inte på kartan. dead end. don't even think about it. nope nej nien niet non. helt omöjligt. om du väl lyckas få tag på en, se till att ha en karta på kantonesiska redo, annars kan du lika gärna hoppa ut igen.
NEW SUBJECT
martin och jag funderar på att trycka upp visitkort. i hong kong är man nämligen INGEN om man inte har ett visitkort att dela ut till allt och alla. alltså verkligen allt och alla. men vad ska det liksom stå på mitt? klara ploman, livsnjutare? klara ploman, college drop out (oroa er inte mitt studieuppehåll tar slut i januari och då är det tillbaka till skolbänken som gäller) eller kanske klara ploman, professionell turist, klara ploman, framtidssiare, eller så kanske man ska spåra, klara ploman, astronaut (fast det lär man väl genomskåda?) there is no end of the possibilities!!
på martins ska det stå marin olen, financial adviser. WOW dream big. nej.
oh! bara ett litet tips så här inför den stundande hong kong-resan för familjen rading ploman och familjen olen (som givetvis för rapportera till uffe, katarina, björn och camilla). i hong kong måste man ge och ta emot allt (typ kvitton, visakort, visitkort, ni fattar) med två händer. det tar lite tid att få in snitsen så det är lika bra att börja öva nu.
PEACE
KÄRLEK
KLARA
och vad passar då bättre en en klassisk plus- och minuslista. vi har alla skrivit dem ett otal gånger, martin och jag skrev dem om hans kurser när han hade svårt att välja. till och med ben stiller i along came polly och ross i vänner har skrivit dem. (nu slog det mig plötsligt vilken otur jennifer aniston har som alltid utsätts för dem)
så tadaa, här kommer min högst personliga och självklart 100 % sanningsenliga lista om hång kång:
PLUS
- eftersom vårt badrum är så himla pyttelitet har jag kommit fram till att det funkar utmärkt att sitta på toalettstolen och schamponera håret. STORT plus.
- monkey business milkshaken på BLT burger. banan, jordnötssmör, chokladglass och vispgrädde. MUMMA
- fresh burger på MOS burger. (fast jag har förätit mig lite på dem med tanke på att jag tryckte i mig tre stycken igår. inget krydd. och då hade vi ändå ätit lunch på KFC innnan det.
- octopus card. no comments needed.
- i.t som kan vara, nej styrk det, ÄR världens bästa affär. soft att det finns tre stycken i min omedelbara närhet, en på langham och två på festival walk i kowloon tong. superbra mix av allt från dolce and gabbana, sonia by sonia rykiel, see by chole och mon cler till nya okända talanger och massa fräcka märken du aldrig hört talas om. har köpt världens coolaste skor där som kommer gör alla gröna av avund i sverige. jo jag tackar jag.
- att alla affärer och allt som finns typ har öppet till typ tolv på natten. soft för en stackars svensk (jag) som efter tre veckor inte lyckats få rätt på dygnet.
- att mitt hår börjar bli långt igen! kanske inte så mycket hong kongs förtjänst som min egen men ändå.
- beatniks. inga ord, måste upplevas.
- att det seriöst ligger 17 (!) stycken nike affärer på samma gata i sportkvarteren här i mong kok. bara det är tillräckligt nog för att förtjäna en plats på pluslistan. sen att de har världens bästa grejer och att jag och martin kittat upp oss något fruktansvärt från topp till tå är en annan femma. vi kommer vara sånna trendsetters på fitness 24/7 i vår att det är helt galet. varje gång vi är på lite dåligt humör går vi och provar skor. det är underbart.
- att martin är på väg hem med middag till oss, efter att han varit duktigt pojke i skolan. återigen, mest martins förtjänst, hong kong not so much.
MINUS
- att alla går så förbannat långsamt, irrar runt planlöst och alltid hamnar framför ens fötter eller går rakt in i en. aaargh det är så himla irriterande. vi bor på en gata som inte direkt är en mysig liten plats att flanera fram och tillbaka på i godan ro och tänka på livet, nej vår gata är stökig, busy och rent ut sagt ful. alltså en mellansträcka, inte ett mål. går man på gatan är det för att man är på väg någonstans. då är det väl inte för mycket begärt att man har lite fokus, att man inte vaggar över hela trottoaren och spärrar vägen för övriga fotgängare. att man inte stannar och tittar sig planlöst omkring medan man funderar på vad man ska äta till middag eller vad som är på tv ikväll. att man inte för för sig att stanna och studera himlen i hundra år. utan att man GÅR som en normal människa. ursäkta, jag blev visst lite upprörd men jag skulle kunna skriva en bok om det här. samma sak med vanlig hyfs när det gäller rulltrappor men det är ett helt annat kapitel.
- att en liten yoghurtburk kostar 68 spänn, jag vill inte ha nudlar till frukost tack!
- att det luktar gammal råtta på gatorna. skulle inte förvåna mig om det seriöst är vad som serveras i gatuköksstånden.
- att jag seriöst inte kan sova i det här landet! spelar ingen roll hur trött jag är jag somnar absolut inte tidigare än klockan sex på morgonen. och den lilla sömn jag faktiskt får har ungefär lika bra kvalitet som en stickad tröja i akryl från zara. alltså inte bra. martin däremot somnar som ett barn redan innan huvudet nuddat kudden. vilket såklart gör det hela ännu mer irriterande.
- att det inte finns hårspray någonstans. kom igen det är 2010. vi har varit på månen, fått en svart president i usa, kvinnor får rösta och homosexuella för adoptera. men hårspray i hong kong, neej så långt har vi inte kommit.
- att det är totalt omöjligt att få en taxi. seriöst omöjligt. finns inte på kartan. dead end. don't even think about it. nope nej nien niet non. helt omöjligt. om du väl lyckas få tag på en, se till att ha en karta på kantonesiska redo, annars kan du lika gärna hoppa ut igen.
NEW SUBJECT
martin och jag funderar på att trycka upp visitkort. i hong kong är man nämligen INGEN om man inte har ett visitkort att dela ut till allt och alla. alltså verkligen allt och alla. men vad ska det liksom stå på mitt? klara ploman, livsnjutare? klara ploman, college drop out (oroa er inte mitt studieuppehåll tar slut i januari och då är det tillbaka till skolbänken som gäller) eller kanske klara ploman, professionell turist, klara ploman, framtidssiare, eller så kanske man ska spåra, klara ploman, astronaut (fast det lär man väl genomskåda?) there is no end of the possibilities!!
på martins ska det stå marin olen, financial adviser. WOW dream big. nej.
oh! bara ett litet tips så här inför den stundande hong kong-resan för familjen rading ploman och familjen olen (som givetvis för rapportera till uffe, katarina, björn och camilla). i hong kong måste man ge och ta emot allt (typ kvitton, visakort, visitkort, ni fattar) med två händer. det tar lite tid att få in snitsen så det är lika bra att börja öva nu.
PEACE
KÄRLEK
KLARA
fredag 10 september 2010
Bildkavalkad
 |
| hong kong island (och klara) |
 |
| den efterlängtade bussbilden! |
Klara står och fotar Hong Kong Island
Martin med en av skolans väktare
 |
Kineser, kineser, kineser
Jag och Klara här länge irriterat oss på att alla här går så extremt långsamt. Vi har tyckt att det har varit konstigt eftersom i en storstad brukar folk gå hyfsat snabbt.
Vi har dock identifierat den största anledningen till den här långsamheten, kineserna är korta. Det här är ingen nyhet i sig men hur mycket dessa stackars kineser än pinnar på så har vi människor över 1,60 m alltid ett övertag.
När vi har börjat fundera mer över det här har vi insett att vi inte passar in under samhällets definition av normal längd.
Vi kan börja med sängarna, jag kan till exempel inte ligga raklång utan att mina fötter sticker ut en bra bit utanför madrassen och när det gäller täcket är det nästan värre så jag måste ha en filt så att mina ben täcks med (Klara har ACn på det lägsta).
Listan kan göras lång från skolbänkar till placering av handtag på tunnelbanan (en utbytesstudent slog sig så illa att han fick åka till sjukhuset).
En annan kulturkrock är att kineserna inte väjer för en på gatan. I början fick jag många axlar i armbågen innan jag hela tiden började väja orimligt mycket. Nu har det visat sig att det här heller knappt fungerar och jag har ännu en gång ändrat min taktik. Istället för att väja så ökar jag min hastighet precis innan impact, vilket har lett till att det smäller till lite högre för kineserna. Resultatet av det här är att jag nu får en ursäkt varje gång någon går in i mig istället för ingen alls.
Bäst effekt får det här på tunnelbanan där alla kineserna försöker gå på innan någon ens har lyckats gå av. Där ser jag mig lite som ett bowlingklot bland käglor.
Vi har dock identifierat den största anledningen till den här långsamheten, kineserna är korta. Det här är ingen nyhet i sig men hur mycket dessa stackars kineser än pinnar på så har vi människor över 1,60 m alltid ett övertag.
När vi har börjat fundera mer över det här har vi insett att vi inte passar in under samhällets definition av normal längd.
Vi kan börja med sängarna, jag kan till exempel inte ligga raklång utan att mina fötter sticker ut en bra bit utanför madrassen och när det gäller täcket är det nästan värre så jag måste ha en filt så att mina ben täcks med (Klara har ACn på det lägsta).
Listan kan göras lång från skolbänkar till placering av handtag på tunnelbanan (en utbytesstudent slog sig så illa att han fick åka till sjukhuset).
En annan kulturkrock är att kineserna inte väjer för en på gatan. I början fick jag många axlar i armbågen innan jag hela tiden började väja orimligt mycket. Nu har det visat sig att det här heller knappt fungerar och jag har ännu en gång ändrat min taktik. Istället för att väja så ökar jag min hastighet precis innan impact, vilket har lett till att det smäller till lite högre för kineserna. Resultatet av det här är att jag nu får en ursäkt varje gång någon går in i mig istället för ingen alls.
Bäst effekt får det här på tunnelbanan där alla kineserna försöker gå på innan någon ens har lyckats gå av. Där ser jag mig lite som ett bowlingklot bland käglor.
Avslutar med en bild på vår grannes balkong
torsdag 9 september 2010
Kampen om böckerna
Jag har äntligen valt mina kurser och nu har jag börjat införskaffa den kurslitteratur som hör till varje kurs.
I måndags gick jag till skolans bokaffär efter en föreläsning för att inhandla den viktigaste boken till den kursen.
Skolan har en riktig bokaffär där allt möjligt säljs och en provisorisk disk utanför denna där kurslitteratur till alla kurser säljs till den 16e september.
Jag gick fram till disken och gav fram ett papper där bokens titel stod. Direkt fick jag svaret "Sold out" och inget mer.
Jag blev genast besviken eftersom jag varken känner till bokaffärer online eller vilka andra som säljer kurslitteratur så direkt när jag kom hem slängde jag mig framför datorn och började googla.
Skulle jag köpa boken online från Hong Kong skulle den kosta 1700:-, billigaste alternativet jag hittade var att köpa den från England för 800:- och sen få den skickad hit vilket skulle ta ca 14 dagar.
Nästa dag engagerade jag en lärare i frågan om tips på bokaffärer men tyvärr fanns den inte i någon av de rekommenderade affärerna.
Så idag gick jag fram till min lärare i den aktuella kursen och lade sorgset fram mitt problem. Alla lärare här är väldigt engagerade så han sa att han skulle försöka få bokaffären på universitetet att beställa in en ny och samtidigt se sig om efter andra möjliga lösningar.
Nöjd med mitt svar men fortfarande oviss om bokens framtid sitter jag och väntar på att föreläsning ska börja.
Plötsligt öppnas dörren och min svenske kurskamrat vandrar in visslandes med en påse från bokaffären i handen.
Inte nog med att han har fått tag i boken med stort B, utan han har dessutom köpt den för mindre än 5 minuter sen.
Jag frågar snabbt om han kan följa mig ner till bokaffären med sin bok, meddelar läraren att jag löser problemet själv och sen springer vi ner.
Snart står jag framför mitt största hinder igen, tjejen bakom disken.
Jag visar upp boken med stort B och frågar snällt om den finns kvar.
Tjejen bakom disken börjar på meningen sold out, tittar snabbt på min kompis och tittar tillbaka på mig igen.
Hon får mitt bredaste leende som säger, du är avslöjad.
30 sekunder senare står jag med mitt alldeles egna exemplar av boken i handen och 300:- fattigare (väldigt billigt att köpa böcker av skolan).
Efter föreläsningen kommer jag på att jag vet en bok till (till en annan kurs) som jag måste köpa och springer igen ner till bokaffären.
Lämnar fram en lapp med bokens titeln till min kära vän bakom disken.
Hon tittar på lappen, tittar upp på mig, ser att jag kommer själv den här gången.
- Sold out
Jag försöker efter konstens alla regler få henne att ge mig boken men vet nu att det bara ett sätt fungerar. martin vs. kinesen bakom disken, 1-2, men imorgon kommer jag att utjämna.
I måndags gick jag till skolans bokaffär efter en föreläsning för att inhandla den viktigaste boken till den kursen.
Skolan har en riktig bokaffär där allt möjligt säljs och en provisorisk disk utanför denna där kurslitteratur till alla kurser säljs till den 16e september.
Jag gick fram till disken och gav fram ett papper där bokens titel stod. Direkt fick jag svaret "Sold out" och inget mer.
Jag blev genast besviken eftersom jag varken känner till bokaffärer online eller vilka andra som säljer kurslitteratur så direkt när jag kom hem slängde jag mig framför datorn och började googla.
Skulle jag köpa boken online från Hong Kong skulle den kosta 1700:-, billigaste alternativet jag hittade var att köpa den från England för 800:- och sen få den skickad hit vilket skulle ta ca 14 dagar.
Nästa dag engagerade jag en lärare i frågan om tips på bokaffärer men tyvärr fanns den inte i någon av de rekommenderade affärerna.
Så idag gick jag fram till min lärare i den aktuella kursen och lade sorgset fram mitt problem. Alla lärare här är väldigt engagerade så han sa att han skulle försöka få bokaffären på universitetet att beställa in en ny och samtidigt se sig om efter andra möjliga lösningar.
Nöjd med mitt svar men fortfarande oviss om bokens framtid sitter jag och väntar på att föreläsning ska börja.
Plötsligt öppnas dörren och min svenske kurskamrat vandrar in visslandes med en påse från bokaffären i handen.
Inte nog med att han har fått tag i boken med stort B, utan han har dessutom köpt den för mindre än 5 minuter sen.
Jag frågar snabbt om han kan följa mig ner till bokaffären med sin bok, meddelar läraren att jag löser problemet själv och sen springer vi ner.
Snart står jag framför mitt största hinder igen, tjejen bakom disken.
Jag visar upp boken med stort B och frågar snällt om den finns kvar.
Tjejen bakom disken börjar på meningen sold out, tittar snabbt på min kompis och tittar tillbaka på mig igen.
Hon får mitt bredaste leende som säger, du är avslöjad.
30 sekunder senare står jag med mitt alldeles egna exemplar av boken i handen och 300:- fattigare (väldigt billigt att köpa böcker av skolan).
Efter föreläsningen kommer jag på att jag vet en bok till (till en annan kurs) som jag måste köpa och springer igen ner till bokaffären.
Lämnar fram en lapp med bokens titeln till min kära vän bakom disken.
Hon tittar på lappen, tittar upp på mig, ser att jag kommer själv den här gången.
- Sold out
Jag försöker efter konstens alla regler få henne att ge mig boken men vet nu att det bara ett sätt fungerar. martin vs. kinesen bakom disken, 1-2, men imorgon kommer jag att utjämna.
onsdag 8 september 2010
hej. martin är i skolan och jag är hemma. så nu får ni lyssna på massa babbel eftersom ni är den enda distraktion som finns i vårt lilla skrymsle. jag tränkte kräma in så mycket som möjligt som hänt den senaste tiden för att ni ska bli nöjda och glada.
vår ac är lagad. ni visste kanske inte om att den varit trasig igen men det har den. enligt fixarlasse här på yes inn hade det bildats massa is som när den smälte orsakade en mindre översvämning här i lägenheten. man var tvungen att ro de 1,54 meterna bort i ´köket´. nej det behövde men inte, men nästan.
vi har bestämt oss för att börja simma på skolan. superbra träning. martin tycker att vi ska börja med 250 meter. jag tycker att han är klen och säger att allt under 1000 meter är bara trams. vi får väl se vem som livräddar vem.
martin är som sagt i skolan. klockan är 21.01, han slutar 21.20. outrageous tycker jag. helt okej tycker tydligen kineserna. så tillhör ju de den smartaste procenten high school elever i hong kong och den smartaste halva procenten (!) i kina. hallå mindervärde komplex. jag tänker ha mina soina rykiel platåskor på mig händan efter när jag besöker martins skola.
efter att ha spenderat allt för mycket tid på diverse restauranger men att hacka tänder (jag överdriver inte) drog jag slutsatsen att något tygstycke att skyla mig med borde införskaffas. alltså styrde jag stegen mot h&m och köpte en svart skjorta. till min oerhödra lycka fanns den i storlek 32 så att även mina oproptionerligt små axlar faktiskt trivdes rätt bra och inte slutade x antal decimeter från axelsömmen som brukligt. denna skjorta skall nu alltid finnas i min väska för att kunna plockas fram vid lämligt tillfälle. (jag har helt fräckt snott denna ide rakt av från min bästa vän hedda var axlar passar i allt. hon har faktiskt oförskämt fina axlar.) nu när vi ämdå pratar ac kan jag passa på att nämna att jag alltid skrivit amerikanarna överst på min lista över vem som älskar ac mest. men nu måste denna lista skrivas om och förstapriset samt vandringspokalen lämnas över till kineserna. jänkarna har det ljummet och man jämför med dessa. ställer du dig 20 meter utanför ett mall så är det lika svalt som en vårdag i lund. så mycket älskar de sin ac.
nu kommer mamma in på skype så vi hörs lite senare.
PEACE
KÄRLEK
KLARA
vår ac är lagad. ni visste kanske inte om att den varit trasig igen men det har den. enligt fixarlasse här på yes inn hade det bildats massa is som när den smälte orsakade en mindre översvämning här i lägenheten. man var tvungen att ro de 1,54 meterna bort i ´köket´. nej det behövde men inte, men nästan.
vi har bestämt oss för att börja simma på skolan. superbra träning. martin tycker att vi ska börja med 250 meter. jag tycker att han är klen och säger att allt under 1000 meter är bara trams. vi får väl se vem som livräddar vem.
martin är som sagt i skolan. klockan är 21.01, han slutar 21.20. outrageous tycker jag. helt okej tycker tydligen kineserna. så tillhör ju de den smartaste procenten high school elever i hong kong och den smartaste halva procenten (!) i kina. hallå mindervärde komplex. jag tänker ha mina soina rykiel platåskor på mig händan efter när jag besöker martins skola.
efter att ha spenderat allt för mycket tid på diverse restauranger men att hacka tänder (jag överdriver inte) drog jag slutsatsen att något tygstycke att skyla mig med borde införskaffas. alltså styrde jag stegen mot h&m och köpte en svart skjorta. till min oerhödra lycka fanns den i storlek 32 så att även mina oproptionerligt små axlar faktiskt trivdes rätt bra och inte slutade x antal decimeter från axelsömmen som brukligt. denna skjorta skall nu alltid finnas i min väska för att kunna plockas fram vid lämligt tillfälle. (jag har helt fräckt snott denna ide rakt av från min bästa vän hedda var axlar passar i allt. hon har faktiskt oförskämt fina axlar.) nu när vi ämdå pratar ac kan jag passa på att nämna att jag alltid skrivit amerikanarna överst på min lista över vem som älskar ac mest. men nu måste denna lista skrivas om och förstapriset samt vandringspokalen lämnas över till kineserna. jänkarna har det ljummet och man jämför med dessa. ställer du dig 20 meter utanför ett mall så är det lika svalt som en vårdag i lund. så mycket älskar de sin ac.
nu kommer mamma in på skype så vi hörs lite senare.
PEACE
KÄRLEK
KLARA
OM DU VAR JAG
idag hade jag tänkt bjuda på en helt drös bilder! jag tror nämligen att det är viktigt med bilder i en blogg. så att läsaren kan relatera till bloggen och känna sig som en del i den stora varma bloggatmosfören. kanske till och med så får bilderna det att kännas som att man nästan är där, man känner igen vissa gator och byggnader och kan muttra för sig själv där hemma i sverige att ´hänger de bara på langham, till och med jag är trött på det´.
men internet och jag hade olika agendor. så istället kan vi göra en visualiseringsövning. något som kanske är bättre än bilder. är ni med mig? okej då kör vi.
slut dina ögon och koppla bort allt runt dig. låt alla vardagliga tankar försvinna. föreställ dig att du sitter på en liten turkos plaststol vid ett vitt litet bord framför ett fönster. i bakgrunden hörs, förutom surrandet från air conditionern, ett högt och tydligt pling! en gång i minuten ungefär. det är hissen som talar om att den stannat vid någon av de fjorton våningar som finns i huset du befinner dig i. du tittar ut genom fönstret och låter blicken vila på de höghus som du ser framför dig. för en sekund tror du nästan att du hamnat i forna sovjet, husen är gråa med minimala fönstergluggar med galler framför. det ligger sopor överallt och utanför vajre glugg hänger en klädlina fylld med kläder som vi i sverige inte ens hade tyckt dög till att måla om sommarstugan i. solen kommer aldrig ner på denna bakgård, den syns överhuvudtaget väldigt sällan här i hong kong. den är alltid gömd bakom ett tjockt lager smog. du sniffar lite, nästan som en hund som söker vittring spärrar du upp dina näsborrar och försöker placera de unkna dofter som sökt sig in i din näsa. det luktar lite offentlig toalett blandat med vaniljdoftljus från ikea. plötsligt hör du ett annat pling!, det är din macka som rostats färdigt i den minimala ugnen som står på en minmal hylla i det minimala köket. du tar ut den och skrapar av det brända på undersidan, det blir alltid svarta streck från gallret den legat på. du brer den med jordnötssmör och hallonsylt och lägger den på en av de två tallrikana köket utrustats med. med tallriken i ena handen och ett glas ljummet vatten i andra går du de tre stegen som krävs för att du ska vara framme vid sängen. du tuggar på den torra mackan och sköljer ner den med vatten samtidigt som du startar upp datorn. du lägger upp benen på sängen, placerar på datorn på magen och får plötsligt en snilleblixt. du knapprar in htmladressen uppe i webläsaren. klickar dig vant runt och vips är du framme. du tar ett djupt andetag och skriver; hej kära bloggläsare, idag tänte jag att ni skulle få känna hur det känns att vara i världens mest spännande stad. hong kong.
PEACE
KÄRLEK
KLARA
men internet och jag hade olika agendor. så istället kan vi göra en visualiseringsövning. något som kanske är bättre än bilder. är ni med mig? okej då kör vi.
slut dina ögon och koppla bort allt runt dig. låt alla vardagliga tankar försvinna. föreställ dig att du sitter på en liten turkos plaststol vid ett vitt litet bord framför ett fönster. i bakgrunden hörs, förutom surrandet från air conditionern, ett högt och tydligt pling! en gång i minuten ungefär. det är hissen som talar om att den stannat vid någon av de fjorton våningar som finns i huset du befinner dig i. du tittar ut genom fönstret och låter blicken vila på de höghus som du ser framför dig. för en sekund tror du nästan att du hamnat i forna sovjet, husen är gråa med minimala fönstergluggar med galler framför. det ligger sopor överallt och utanför vajre glugg hänger en klädlina fylld med kläder som vi i sverige inte ens hade tyckt dög till att måla om sommarstugan i. solen kommer aldrig ner på denna bakgård, den syns överhuvudtaget väldigt sällan här i hong kong. den är alltid gömd bakom ett tjockt lager smog. du sniffar lite, nästan som en hund som söker vittring spärrar du upp dina näsborrar och försöker placera de unkna dofter som sökt sig in i din näsa. det luktar lite offentlig toalett blandat med vaniljdoftljus från ikea. plötsligt hör du ett annat pling!, det är din macka som rostats färdigt i den minimala ugnen som står på en minmal hylla i det minimala köket. du tar ut den och skrapar av det brända på undersidan, det blir alltid svarta streck från gallret den legat på. du brer den med jordnötssmör och hallonsylt och lägger den på en av de två tallrikana köket utrustats med. med tallriken i ena handen och ett glas ljummet vatten i andra går du de tre stegen som krävs för att du ska vara framme vid sängen. du tuggar på den torra mackan och sköljer ner den med vatten samtidigt som du startar upp datorn. du lägger upp benen på sängen, placerar på datorn på magen och får plötsligt en snilleblixt. du knapprar in htmladressen uppe i webläsaren. klickar dig vant runt och vips är du framme. du tar ett djupt andetag och skriver; hej kära bloggläsare, idag tänte jag att ni skulle få känna hur det känns att vara i världens mest spännande stad. hong kong.
PEACE
KÄRLEK
KLARA
tisdag 7 september 2010
SNÅLISAR
appropå att vi ska se film nu, igår var jag och martin på mallen efter skolan, efter att vi varit där och lämnat in några superviktiga papper och ätit varsin pb&jmacka (verkar vara ett återkommande tema på bloggen hmmm) i alla fall, när vi var där så gick vi till en filmaffär för att vi tänkte köpa en film att titta på samma kväll (duh? varför skulle vi annars vara där liksom).
för att göra en, vad som verkar bli hur lång historia som helst, kort. snåla, eller prismedvetna beroende på hur man ser det (pluspoäng från mamma tack!), som vi var märkte vi snabbt att om vi köpte den kinesiska versionen av filmen kostade denna endast en tredjedel av ursprungspriset. klappat och klart, saken var biff och vi plockade på oss sex eller sju filmer av varierade prisklass, allt från de prisvärda 25-kronorskapen till de lite dyrare och exklusivare 49-kronorsfilmerna. vi studsade fram till kassan och triumferande, nästan lite överlägsna uttryck prydde våra bleka nunor. vi skrattade till lite sådär lagom nedlåtande när kassörskan meddelade priset och himlade med ögonen åt varandra när vi lämnade över vad vi tyckte var en obetydlig stuntsumma.
när vi kom hem och hade gosat ner oss i vår nybäddade säng i vår luxuösa lägenhet (ni märket hur jag börjar bre på lite och nästan spåra ut och tappa fokus, it's a fine line) och tryckt in filmen i datorn visade det sig att vi inte hade köpt några dvder, nej vi hade köpt vcder. wtf tänker ni nog, eller ni som förstår vad förkortningen betyder tänker det, den äldre generationen tänker nog vad sjutton eller sjuttsingen eller något annat barntillåtet. en vcd eller en videocompactsdisc som det så fint heter är en cd med bild. vad detta rent tekniskt betyder har jag ingen som helst aning om men vad det i praktiken betyder vet jag. i princip helt omöjlig att spela upp och den absolut sämsta bildkvaliteten någonsin! det känns ungefär som att låna en gravt synskadad persons glasögon och försöka titta på film.
plötsligt byttes denna känsla av triumf och storhet som fyllt oss ut mot en känsla av nedstämdhet. vi kände oss nästan lurade. vi kanske skrattar bäst, men kineserna skattar alltid sist.
för att göra en, vad som verkar bli hur lång historia som helst, kort. snåla, eller prismedvetna beroende på hur man ser det (pluspoäng från mamma tack!), som vi var märkte vi snabbt att om vi köpte den kinesiska versionen av filmen kostade denna endast en tredjedel av ursprungspriset. klappat och klart, saken var biff och vi plockade på oss sex eller sju filmer av varierade prisklass, allt från de prisvärda 25-kronorskapen till de lite dyrare och exklusivare 49-kronorsfilmerna. vi studsade fram till kassan och triumferande, nästan lite överlägsna uttryck prydde våra bleka nunor. vi skrattade till lite sådär lagom nedlåtande när kassörskan meddelade priset och himlade med ögonen åt varandra när vi lämnade över vad vi tyckte var en obetydlig stuntsumma.
när vi kom hem och hade gosat ner oss i vår nybäddade säng i vår luxuösa lägenhet (ni märket hur jag börjar bre på lite och nästan spåra ut och tappa fokus, it's a fine line) och tryckt in filmen i datorn visade det sig att vi inte hade köpt några dvder, nej vi hade köpt vcder. wtf tänker ni nog, eller ni som förstår vad förkortningen betyder tänker det, den äldre generationen tänker nog vad sjutton eller sjuttsingen eller något annat barntillåtet. en vcd eller en videocompactsdisc som det så fint heter är en cd med bild. vad detta rent tekniskt betyder har jag ingen som helst aning om men vad det i praktiken betyder vet jag. i princip helt omöjlig att spela upp och den absolut sämsta bildkvaliteten någonsin! det känns ungefär som att låna en gravt synskadad persons glasögon och försöka titta på film.
plötsligt byttes denna känsla av triumf och storhet som fyllt oss ut mot en känsla av nedstämdhet. vi kände oss nästan lurade. vi kanske skrattar bäst, men kineserna skattar alltid sist.
ONLY IN HONG KONG
när jag skulle sova igår natt (okej hong kong-dygnet och jag är inte vänner så det var snarare morgon) kom jag och tänka på alla lustiga saker som verkligen bara finns i hong kong.
det finns kallar på martins skolbibliotek run run shaw (bara namnet förtjänar nästan ett eget blogginlägg) som har till enda arbetsuppgift att gå runt i bibblan och bära skyltar som det står "quiet please" på. only in hong kong my friends, only in hong kong.
går du runt på stan en dag (okej nu ska vi inte överdriva, det finns ingen som kan gå runt på stan en dag utan att dö av antigen värmeslag eller något annat trevligt. vad jag syfar på är de fåtal meter man halvspringer mellan alla stora malls och affärer) ser du inga och jag menar verkligen i n g a hundar. nu tänker ni säkert men hallå det finns ingen i hong kong som har en hund som husdjur, i hong kong äter man hundar, men faktum är att det finns väldigt många hundägare i hong kong. den enda skillnaden är att man bara rastar sin hundar på natten, typ mellan klockan ett och fyra-fem. jag är helt alvarlig, går du ut på hong kongs gator mellan dessa klockslag så kryllar gatorna av hundar. varför? ingen aning. jag säger bara only in hong kong.
så till något helt annat, i'm not sure if this is actually true or if blogspot is only trying to boost my ego but apparently we have some readers in canada, the us and the uk. i'm not sure if you are fellow expats (god i love saying that) or if you are canadians, americans and englishmen (if you are i hope that you use google translator or this blog doesn't make any sense at all) but i'd like to welcome you to the blog.
canadians, we love you! my sister and i are always trying to discuss giles blunt, a super famous (or so we like to think) writer from canda, every opportunity we get, but this far it hasn't gone that great. i'm not sure if we haven't targeted the right group of people yet or if no one in fact knows who he is, but we refuse to give up.
americans and englishmen, off course we love you too! i mean what would the world be like if we didn't have pb&j sandwiches or tea.
(you are more than welcome to leave a comment on this post to let me know if i should write some more english posts of if i'm just making a fool of my self) (which coincidentally wouldn't be the first time ha ha)
tillbaka till verkligheten. nu ska jag äta en macka med jordnötssmör och hallonsylt (pb&j=peanutbutter and jelly=jordnötssmör och sylt för oinvigda) och vänta på att martin ska bli klar med att beställa en bok till skolan så att vi kan se en film.
PEACE
KÄRLEK
KLARA
det finns kallar på martins skolbibliotek run run shaw (bara namnet förtjänar nästan ett eget blogginlägg) som har till enda arbetsuppgift att gå runt i bibblan och bära skyltar som det står "quiet please" på. only in hong kong my friends, only in hong kong.
går du runt på stan en dag (okej nu ska vi inte överdriva, det finns ingen som kan gå runt på stan en dag utan att dö av antigen värmeslag eller något annat trevligt. vad jag syfar på är de fåtal meter man halvspringer mellan alla stora malls och affärer) ser du inga och jag menar verkligen i n g a hundar. nu tänker ni säkert men hallå det finns ingen i hong kong som har en hund som husdjur, i hong kong äter man hundar, men faktum är att det finns väldigt många hundägare i hong kong. den enda skillnaden är att man bara rastar sin hundar på natten, typ mellan klockan ett och fyra-fem. jag är helt alvarlig, går du ut på hong kongs gator mellan dessa klockslag så kryllar gatorna av hundar. varför? ingen aning. jag säger bara only in hong kong.
så till något helt annat, i'm not sure if this is actually true or if blogspot is only trying to boost my ego but apparently we have some readers in canada, the us and the uk. i'm not sure if you are fellow expats (god i love saying that) or if you are canadians, americans and englishmen (if you are i hope that you use google translator or this blog doesn't make any sense at all) but i'd like to welcome you to the blog.
canadians, we love you! my sister and i are always trying to discuss giles blunt, a super famous (or so we like to think) writer from canda, every opportunity we get, but this far it hasn't gone that great. i'm not sure if we haven't targeted the right group of people yet or if no one in fact knows who he is, but we refuse to give up.
americans and englishmen, off course we love you too! i mean what would the world be like if we didn't have pb&j sandwiches or tea.
(you are more than welcome to leave a comment on this post to let me know if i should write some more english posts of if i'm just making a fool of my self) (which coincidentally wouldn't be the first time ha ha)
tillbaka till verkligheten. nu ska jag äta en macka med jordnötssmör och hallonsylt (pb&j=peanutbutter and jelly=jordnötssmör och sylt för oinvigda) och vänta på att martin ska bli klar med att beställa en bok till skolan så att vi kan se en film.
PEACE
KÄRLEK
KLARA
lördag 4 september 2010
HÅNG FJÅNG
martin tycker att jag försummar er. att jag blivit dåligt på att blogga. att jag helt enkelt tappat stinget. herre gud, bloggen var ju min bebis och nu har martin, den hårt slitande studenten, publicerat hela två inlägg i rad. men det ska bli ändring på det, det lovar jag er kära läsare. jag blev nästan rädd idag när martin hade fler bloggideer än jag. han var som ett litet barn, stutsade upp och ner och kilade än hit än dit för att dokumentera allt ha gjorde. för det är faktiskt så det går till nuförtiden, ögonen, hjärnan, ja hela kroppen är inställd på att hitta bra bloggmaterial. innan våra basbehov mat, dryck och sömn kan tillgodoses måste man hitta bra stoff till bloggen, maslows trappa har liksom fått ett nytt steg. det sitter i reptilhjärnan tror jag. idag hittade vi till exempel en affär som enbart sålde miniatyrmodeller av bussar i olika storlek och utförande. genast tänkte vi: aha! detta kan vara kul att publicera på bloggen, så folk kan fnissa lite för sig själva åt de tokiga kineserna hemma framför datorn. snabbt som attan pilade martin fram och ställde som lite diskret framför skyltfönstret så att jag kunde ta ett sånt där nonchalant och avslappnat bloggfoto. inget poserande som vilken familjesemesterbild som helt, nej nej, bloggbilder ska vara lite mer kreddiga lite whoa-här-står-jag-lite-streetstyle-nonchigt-och-bara-är-liksom.
men nu blir jag lite osäker, har vi tappat det? platsar verkligen en bild på en bussaffär på bloggen. har vi blivit main stream, passé, old news eller helt enkelt bara jävligt trötta. ett inlägg om en bussaffär kanske platsar på vilken paradise hotell-blogg som helst, men är det inte lite under kinesbloggens värdighet? det gäller ju att aldrig sluta leverera.
det är kul det här med lite bloggångest. det lägger liksom till en ny dimension i livet. nej jag tror helt enkelt att jag får suga lite på hela busskaramellen. jag håller på det till ett annat tillfälle, när det råder riktig bloggtorka.
PEACE
KÄRLEK
KLARA
men nu blir jag lite osäker, har vi tappat det? platsar verkligen en bild på en bussaffär på bloggen. har vi blivit main stream, passé, old news eller helt enkelt bara jävligt trötta. ett inlägg om en bussaffär kanske platsar på vilken paradise hotell-blogg som helst, men är det inte lite under kinesbloggens värdighet? det gäller ju att aldrig sluta leverera.
det är kul det här med lite bloggångest. det lägger liksom till en ny dimension i livet. nej jag tror helt enkelt att jag får suga lite på hela busskaramellen. jag håller på det till ett annat tillfälle, när det råder riktig bloggtorka.
PEACE
KÄRLEK
KLARA
torsdag 2 september 2010
Octopus Card
Octopus Card är kollektivtrafikens åk-kort här i Hong Kong. Det är ett magnetkort som man fyller på med pengar och ger 10% rabatt på varje resa.
Det roliga med det här kortet att dess användningsområde slutar inte där. Utan det går att betala med det i alla mataffärer, alla shopping mall restauranger (vissa accepterar endast det här kortet), dryckesautomater, bokaffärer, etc.
Det är väldigt smidigt att använda och man slipper ta upp det från plånboken.
Det har nu även kommit ett mini Octopus som man kan fästa fast I nyckelringen, mobilen, etc.
Tanken är att det här i slutändan helt ska ersätta mynt och sedlar eller jag hoppas det för mynt och sedlar är totalt förlegat.
mini Octopus och vanliga
Så här ser kortstationen ut i affärer
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)