jag känner att det blivit dags att utvärdera min kärleksrelation till hong kong. som i alla förhållanden, utom världens bästa dvs mitt och martins då såklart (bli inte irriterade, den kommentaren var ju given) kommer man till en punkt då men måste vara ärlig mot sig själv och ta en titt på sitt förhållande. ger man för mycket av sig själv? satsar den andra parten lika mycket i förhållandet? har relationen gått i stå? ni fattar.
och vad passar då bättre en en klassisk plus- och minuslista. vi har alla skrivit dem ett otal gånger, martin och jag skrev dem om hans kurser när han hade svårt att välja. till och med ben stiller i along came polly och ross i vänner har skrivit dem. (nu slog det mig plötsligt vilken otur jennifer aniston har som alltid utsätts för dem)


så tadaa, här kommer min högst personliga och självklart 100 % sanningsenliga lista om hång kång:


PLUS
- eftersom vårt badrum är så himla pyttelitet har jag kommit fram till att det funkar utmärkt att sitta på toalettstolen och schamponera håret. STORT plus.
- monkey business milkshaken på BLT burger. banan, jordnötssmör, chokladglass och vispgrädde. MUMMA
- fresh burger på MOS burger. (fast jag har förätit mig lite på dem med tanke på att jag tryckte i mig tre stycken igår. inget krydd. och då hade vi ändå ätit lunch på KFC innnan det. 
- octopus card. no comments needed. 
- i.t som kan vara, nej styrk det, ÄR världens bästa affär. soft att det finns tre stycken i min omedelbara närhet, en på langham och två på festival walk i kowloon tong. superbra mix av allt från dolce and gabbana, sonia by sonia rykiel, see by chole och mon cler till nya okända talanger och massa fräcka märken du aldrig hört talas om. har köpt världens coolaste skor där som kommer gör alla gröna av avund i sverige. jo jag tackar jag. 
- att alla affärer och allt som finns typ har öppet till typ tolv på natten. soft för en stackars svensk (jag) som efter tre veckor inte lyckats få rätt på dygnet. 
- att mitt hår börjar bli långt igen! kanske inte så mycket hong kongs förtjänst som min egen men ändå.
- beatniks. inga ord, måste upplevas. 
- att det seriöst ligger 17 (!) stycken nike affärer på samma gata i sportkvarteren här i mong kok. bara det är tillräckligt nog för att förtjäna en plats på pluslistan. sen att de har världens bästa grejer och att jag och martin kittat upp oss något fruktansvärt från topp till tå är en annan femma. vi kommer vara sånna trendsetters på fitness 24/7 i vår att det är helt galet. varje gång vi är på lite dåligt humör går vi och provar skor. det är underbart.
- att martin är på väg hem med middag till oss, efter att han varit duktigt pojke i skolan. återigen, mest martins förtjänst, hong kong not so much. 




MINUS
- att alla går så förbannat långsamt, irrar runt planlöst och alltid hamnar framför ens fötter eller går rakt in i en. aaargh det är så himla irriterande. vi bor på en gata som inte direkt är en mysig liten plats att flanera fram och tillbaka på i godan ro och tänka på livet, nej vår gata är stökig, busy och rent ut sagt ful. alltså en mellansträcka, inte ett mål. går man på gatan är det för att man är på väg någonstans. då är det väl inte för mycket begärt att man har lite fokus, att man inte vaggar över hela trottoaren och spärrar vägen för övriga fotgängare. att man inte stannar och tittar sig planlöst omkring medan man funderar på vad man ska äta till middag eller vad som är på tv ikväll. att man inte för för sig att stanna och studera himlen i hundra år. utan att man GÅR som en normal människa. ursäkta, jag blev visst lite upprörd men jag skulle kunna skriva en bok om det här. samma sak med vanlig hyfs när det gäller rulltrappor men det är ett helt annat kapitel.
- att en liten yoghurtburk kostar 68 spänn, jag vill inte ha nudlar till frukost tack!
- att det luktar gammal råtta på gatorna. skulle inte förvåna mig om det seriöst är vad som serveras i gatuköksstånden. 
- att jag seriöst inte kan sova i det här landet! spelar ingen roll hur trött jag är jag somnar absolut inte tidigare än klockan sex på morgonen. och den lilla sömn jag faktiskt får har ungefär lika bra kvalitet som en stickad tröja i akryl från zara. alltså inte bra. martin däremot somnar som ett barn redan innan huvudet nuddat kudden. vilket såklart gör det hela ännu mer irriterande. 
- att det inte finns hårspray någonstans. kom igen det är 2010. vi har varit på månen, fått en svart president i usa, kvinnor får rösta och homosexuella för adoptera. men hårspray i hong kong, neej så långt har vi inte kommit. 
- att det är totalt omöjligt att få en taxi. seriöst omöjligt. finns inte på kartan. dead end. don't even think about it. nope nej nien niet non. helt omöjligt. om du väl lyckas få tag på en, se till att ha en karta på kantonesiska redo, annars kan du lika gärna hoppa ut igen. 


NEW SUBJECT
martin och jag funderar på att trycka upp visitkort. i hong kong är man nämligen INGEN om man inte har ett visitkort att dela ut till allt och alla. alltså verkligen allt och alla. men vad ska det liksom stå på mitt? klara ploman, livsnjutare? klara ploman, college drop out (oroa er inte mitt studieuppehåll tar slut i januari och då är det tillbaka till skolbänken som gäller) eller kanske klara ploman, professionell turist, klara ploman, framtidssiare, eller så kanske man ska spåra, klara ploman, astronaut (fast det lär man väl genomskåda?) there is no end of the possibilities!!
på martins ska det stå marin olen, financial adviser. WOW dream big. nej. 


oh! bara ett litet tips så här inför den stundande hong kong-resan för familjen rading ploman och familjen olen (som givetvis för rapportera till uffe, katarina, björn och camilla). i hong kong måste man ge och ta emot allt (typ kvitton, visakort, visitkort, ni fattar) med två händer. det tar lite tid att få in snitsen så det är lika bra att börja öva nu. 


PEACE 
KÄRLEK
KLARA